Veckans andra pass kändes segt att komma iväg till. Skulle egentligen sprungit igår men hann inte och idag var jag sååå seg, men fick ett sms av Erika att hon stack iväg på sina runda i regn så det var liksom inget annat att göra än att dra på sig de nya skorna och mina uber snygga löparbyxor. Tyvärr syns de inte så bra på bilden. Men iallafall, så stack jag och löparkompisen Evert ut på en runda (rättelse från tidigare inlägg - EVERT ÄR 5 ÅR, ej 6 år).
Passet skulle vara en behaglig runda på 4-7 km. De första 2 km kändes sega och verkade aldrig ta slut men så kom jag upp till 5 km och bara körde på till 7 km, i behagligt tempo. Hade nog kunnat springa någon km till men man ska ju göra vad PT säger. Fick dock lite skäll när jag kom hem och berättade att mina fötter hade ömmat lite, antar att fötterna inte var vana med de nya skorna, men det försvann ju de sista km.
Något som känns helt fantastiskt är att för någon månad sen så hade jag 5 km som en lugn och skön runda att springa och nu bara tar jag en 7 km runda istället, utan att dö och bara tycka det är trevligt. I love it! 7 km var för mig en milstolpe och trodde aldrig jag skulle ta mig förbi, detta är ändå bara tredje gången jag springer eh joggar den distansen. Men hepphepp! Börjar bli sugen på Milen, undra när den kommer dyka upp bland passen.
Och en tredje sak. Ett litet tips. Om man har en seg löparkompis så ta med mat och släng i spåret. Fungerar mycket bra på en alltid hungrig Jack Russel. Lite tveksam till hur det fungerar på 2-benta löparkompisar. Återkom gärna med resultat om ni testar.
(Och jag orkar INTE hitta hur man vänder på bilden, är sååå trött efter dagens runda.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar