1, Att ta en värktablett, somna om och vakna troligtvis ännu tröttare 45 minuter senare eller
2, Ta en värktablett och snöra på skorna.
-Oh yes, jag gjorde det sistnämnda!
Hade ännu inte bestämt mig för vilket av veckans pass jag skulle ta när jag begav mig ut. Var lite rädd för att misslyckas med pass 1 igen och ville ta mig genom en skön och bra runda.
Men började springa i god tempo och när jag kom till 2,5 km så vilade jag för att sen köra på i snabbare tempo. Och det gick! Kanske sprang lite för snabbt igen för jag blev dödens trött men kändes otroligt skönt när jag väl kom hem igen och med en stycket huvudvärk mindre. Bästa medicinen. Så skam den som ger sig! ...eller något.
Är himla sugen på en lång runda i behagligt tempo nästa vecka. Håller tummarna att det kommer bli ett pass, och gärna i bokskogen eller kanske hellre Bulltofta förresten (är plattare där).
Och STORT grattis till Erika som fixade Milen! Fantastiskt jobbat, hoppas jag också kommer dit snart! Man blir verkligen peppad av att ha en springkompanjon, även om det är X antal mil mellan oss och vi inte springer ihop. Men bara att veta att det finns någon mer som kör samma pass en mörk och regnig dag får en själv att snöra på skorna och bege sig ut, vilket man annars inte hade tagit sig för. Så applåder till oss för att vi är så grymma och snart kan "fira" - en månad mindre kvar tills vårt mål.
Hurra! För oss!
SvaraRadera