Det här att bo på landet är underbart ur många aspekter, men just om höstkvällarna är det lite sådär. Mörkret är kompakt och gatlampor finns fram till byns sista hus. Sen är det bäcksvart. Alltså man ser nada. Inte ens var man ska sätta foten, om det är lera eller väg eller vattenpöl.
Det innebär att jag får springa lite fram och tillbaka på gatorna med ljus, och fördelen med det är väl att jag är nära hemmet hela tiden om det skulle bli tradigt. Nackdelen är att jag inte riktigt känner att jag sprungit, som idag, fem kilometer. Det känns mer som kanske två och en halv.
Fast jag sprang, och det är jag glad över. Det blev 5 km på 32,5 min (den sista minuten på bilden var efter 5 km, nervarvning). Fem intervaller som det var sagt. Kändes bra. Nu är jag sugen på att testa hur långt jag egentligen orkar. Har nog aldrig sprungit längre än säg sju km. Längtar tills jag vågar testa milen.
Pannlampa är väl en sån där pryl du kan gå loss på? Det kör ju iaf mb-cyklisterna med, så det kan väl du med? Bra för att synas också!Annars kan du ju lätt skylla på oinspirerande miljö, verkar sjukt tråkigt.
SvaraRadera