Dagen efter.

Dagen efter 8 km ser Evert ut som ovanstående och ungefär så kände jag mig även efter rundan igår. Men Hell Yes! längsta sträckan ever. Tog min gamla skor men blä vad de inte känns bra längre. Fick konstiga känningar lite varstans. 

Men shit vad det var segt att komma ut på rundan igår. Var trött, det var mörkt, soffan var skön och kaffet smakade extra gott. Men efter extra push och en jävligt jobbig Evert som skulle trycka upp olika leksaker i ansiktet på mig (bollar, mjukisdjur, större bollar) så fick det vara nog. Jag snörade på mig skorna (undra när jag ska komma på nytt uttryck..) och begav mig ut. Och denna gången i MYCKET behagligt tempo. Sprang på och det kändes toppen de första 3 km och jag började fantisera om hur jag skulle kunna springa 2,1 där och då men nja.... känslan höll sig inte direkt kvar. Vid 4 km kändes det helt plötsligt tungt, hållen dök  och vänster tån började knäckas konstigt och då hade halva rundan kvar. Så ja det kändes segt men sprang på ändå och kom förbi 1 km till och närmade mig de sista 3 km som sedan kändes lätta igen och hunden var glad (slängde hundmat runtomkring mig) och hamnade tillslut på 8 km. Yay! Men shit vad trött jag efteråt, både i benen och huvudet. Orkade precis att äta och sen hasa mig ner i sängen och idag känns det fortfarande i benen. Men härligt var det!

Läste förresten en artikel i Runners World, vad man skulle tänka på när man sprang vinter tid för att springa säkert. 

1. Göra sig synlig med t.ex. reflexer och lampa 

2. Planera rundan så man ej springer på folktomma ställen som man vanligtvis inte skulle ens gå promenad eller springa med en kompis. 

3. Ha ID kort och berätta för någon vart man springer

4. Håll öronen öppna dvs så man hör ifall någon tänker hoppa på en.

- Jag sprang utan reflexer eller lampa. 

- Sprang en runda jag ej hade sprungit tidigare och hamnade på något halvskumt industri område innan jag kom till en tom strandpromenad. 

- Samt lyssnade på hög ljud i hörlurarna. 

MEN jag hade en kompis med mig, Evert! fast visserligen hade han säkert bara blivit glad om det dök upp en främling och velat hälsa och leka med hen. 

Så jaaaa Mamma, jag ska skaffa reflex, snart. :)