Sådär, då har jag avklarat mitt första pass i detta sammanhanget och kommer hädanefter att se mig som en fullvärdig deltagare istället för en outsider. Yey!
Jag började med pass 1, och enligt PT:s instruktioner höll jag mig till 3+1*6 istället för *8 som de båda andra. Detta för att jag inte har gjort några intervallträningar över huvud taget på sistone. Jag hade säkert klarat *8 jag med, men som Marika så klokt sa så ska man ju inte bli övermodig och riskera att antingen tröttna eller råka ut för någon skada.
Jag började så lugnt med fem minuters uppvärmning. Jag kände mig lite stel i fotlederna i början, så en försiktig start kändes väldigt bra. Jag fick dessutom stanna i någon halv minut för att justera mina löparbyxor som skavde vid hälsenan där dragkedjan möter skon. Sjukt irriterande, men lätt fixat.
Sen var det bara att köra. Jag är ju fortfarande lite osäker på min förmåga här, så jag vågade inte ta ut mig till max. Jag tänker att det viktigaste är att genomföra passen, sen får tider och avstånd bli som det blir. Att pressa på där blir en senare fråga.
Sista minuten var jobbig, det var den! Ja, alla snabbminuter var ju jobbiga förstås, samtidigt var det väldigt skönt att känna att jag hann återhämta mig bra på de tre minuterna emellan. När det var dags för nästa snabbis så var det lätt att öka på igen.
Det var härligt att pressa på lite och få upp pulsen: ett roligt och lite tuffare pass än vanligt, för min del. Nu ser jag fram emot nästa! På riktigt alltså, ser fram emot! Jag som för bara några veckor sedan "hatade att springa"... Härligt!
/Bea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar