Igår, när plusgraderna äntligen var ett faktum och vägarna låg snöfria, kände jag mig redo för ett nytt löppass. Efter en seg start på året med kallt väder, otillräckliga kläder, snöiga vägar och sjuka småbarn som inte sover om nätterna så föll plötsligt allt på plats och jag snörde på mig skorna (de nya fina sköna).
Jag har dock inte varit totalt stillasittande denna månaden, bara nästan... En snabb koll i Runkeeper visar att detta blev det femte löppasset under månaden, och det andra på fem kilometer. Jag började ju lugnt och försiktigt efter mina ledproblem, med några korta pass, men då jag inte har fått några som helst känningar i lederna efter skobytet så har jag nu provat att öka på distansen lite.
Nå. Gårdagens pass då. Som sagt blev det ca fem kilometer, vilket också var vad jag hade bestämt mig för i förväg. Mitt mål var att hålla en jämn fart hela vägen. Jag ville inte pressa på för mycket så att det skulle kännas jobbigt och tråkigt, men inte heller sega ner mig totalt. Planen föll väl ut och jag hittade en lagom fart som kändes bra, och som jag kunde hålla jämn passet ut, med en liten ökning den sista kilometern. Hela rundan blev i slutändan 5,1 km på 32 min 28 sek.
Viktigast just nu känns för min del att hitta tillbaka till rutinen - att komma ut ett par/tre gånger i veckan. Tid och distans kan spela mindre roll tycker jag, bara jag springer. Och bara jag inte får ont igen. Så: försiktigt men stadigt framåt.
torsdag 31 januari 2013
onsdag 23 januari 2013
Och så kom det mer snö...
Lördag: Skulle egentligen sprungit mitt intervallpass men det var så förbann-t KALLT!
Söndag: Jobbade
Måndag: Värsta snöstormen på kvällen, så blev en havspromenad med avslutande varm choklad i soffan istället.
Tisdag: Alltså jag var SÅÅÅÅ trött igår och ville bara ZzzZzzZzzzzzzzz...
Onsdag (idag): Fortfarande trött men kunde inte komma på någon mer bra ursäkt så jag tog hunden i koppel och begav mig till Pildammsparken och sprang mitt intervall pass.
Det gick bra med tanke på förutsättningar, dvs. snön som var så packad på stigarna att det kändes mer som att springa på större kullerstenar och man bara väntade på att få en stukad fot. Men trots det tror jag att jag sprang snabbare än 5:45 på flera av intervallerna.
Pass nr:2 för denna veckan, för mig, blir en runda på 8 km! Wohoo, ser framemot den, gillar långkörarna. Ska försöka springa med lite bättre tempo också.. Försöka, iallafall.
Och vet att ni saknar höra från Österlen men de andra tjejerna har tyvärr problem med sjuka och vägar som är igensnöade. Så det är inte så lätt bege sig ut på löprundor då. Längtar till snön smälter så man kan ge järnet.
Söndag: Jobbade
Måndag: Värsta snöstormen på kvällen, så blev en havspromenad med avslutande varm choklad i soffan istället.
Tisdag: Alltså jag var SÅÅÅÅ trött igår och ville bara ZzzZzzZzzzzzzzz...
Onsdag (idag): Fortfarande trött men kunde inte komma på någon mer bra ursäkt så jag tog hunden i koppel och begav mig till Pildammsparken och sprang mitt intervall pass.
10 min uppvärmning, och sen 800*5. 2 minuter gåvila mellan intervallerna.
Mitt tempo skulle ligga på 5:45/km. Och så avslutande nerjoggning på 5 minuter.
(Trött Evert, hemkommen från rundan - väder: SOL!! )
Pass nr:2 för denna veckan, för mig, blir en runda på 8 km! Wohoo, ser framemot den, gillar långkörarna. Ska försöka springa med lite bättre tempo också.. Försöka, iallafall.
Och vet att ni saknar höra från Österlen men de andra tjejerna har tyvärr problem med sjuka och vägar som är igensnöade. Så det är inte så lätt bege sig ut på löprundor då. Längtar till snön smälter så man kan ge järnet.
onsdag 16 januari 2013
Salt, Snö, Sol
Har tenta-plugg-vecka i företagsekonomi och tyckte det skulle passa med en lunch-löpar-paus, så att hjärnan fick vila samtidigt som den få lite ny energi till eftermiddagspluggandet.
Det blev 7 behagliga km i snön. Det var solsken, kallt, något stelt pga isfläckar samt lite ofrivilliga pauser då jag var tvungen att borsta bort salt från hundens tassar så fort han började hoppa på 3 ben.
Men det var jätte skönt att komma ut. Problemet nu, är att jag är HELT slut och genom mör i kroppen och skulle helst av allt vilja slänga mig i soffan för att sova någon timme. Det svider liksom i ögonen av trötthet. Och kaffet är slut...
......................
Jag vet att det ska komma ett intervallpass som pass nr 2 denna veckan som är baserad efter hur fort man sprang sina snabba 5 km. Det sparar jag till på lördag.
Ps. Jag har SKITMYCKET träningsvärk i låren, fortfarande. Liksom sådär jobbigt att gå i trappan eller sätta sig ner på toa, ont. Tänkte att dagens pass skulle mjuka upp det. Än så länge har det inte hjälpt. ds.
Det blev 7 behagliga km i snön. Det var solsken, kallt, något stelt pga isfläckar samt lite ofrivilliga pauser då jag var tvungen att borsta bort salt från hundens tassar så fort han började hoppa på 3 ben.
Men det var jätte skönt att komma ut. Problemet nu, är att jag är HELT slut och genom mör i kroppen och skulle helst av allt vilja slänga mig i soffan för att sova någon timme. Det svider liksom i ögonen av trötthet. Och kaffet är slut...
......................
Jag vet att det ska komma ett intervallpass som pass nr 2 denna veckan som är baserad efter hur fort man sprang sina snabba 5 km. Det sparar jag till på lördag.
Ps. Jag har SKITMYCKET träningsvärk i låren, fortfarande. Liksom sådär jobbigt att gå i trappan eller sätta sig ner på toa, ont. Tänkte att dagens pass skulle mjuka upp det. Än så länge har det inte hjälpt. ds.
måndag 14 januari 2013
Fem snabba
Skulle egentligen sprungit mitt snabba 5 km pass igår men dagen började med att jag och Martina drog iväg med hundarna till Bokskogen för en trevlig och liten skogsrunda. Trodde vi. Men som vanligt och alltid så lyckades vi gå vilse, dvs vi hittade inte tillbaka till parkering där fina GW (min bils namn, varje bil måste ha ett namn!) stod. Men efter en extra runda, lite gräl och övertrötta hundar hittade vi rätt tillslut, och när jag väl hunnit hem så var det för sent att sticka iväg på en ny runda + att varken jag eller Evert orkade. Se bildbevis till höger.
Men IALLFALL så stack jag ut idag istället. Och med Evert. Trots att jag hade ont i magen från början till slut så fixade jag det på 31:11. Är himla nöjd faktiskt. Och undrar lite så klart, om jag inte haft haft ont i magen hade lyckas komma under 30 då?!?!
Gjorde även förra veckans Bonus Pass efter rundan, för av någon anledning hann jag aldrig göra det. Det var SKITJOBBIGT att köra det direkt efter ett snabbt 5 km pass. Rekommenderas sålunda INTE. Hoppas på att kunna gå imorgon.
torsdag 10 januari 2013
Dagens tur
Idag skulle jag springa en lugn runda på 7 km. Jag hade min julklappspannlampa och mina löparvantar på och jag testade en ny runda. Det gick så lätt och bra. Nya skor hade jag dessutom! Himla sköna. Så trots att det snöade horisontellt och var minusgrader så var jag liksom inte färdig när jag hade löpt 7 km. Jag fortsatte och sprang totalt en mil, fick liksom feeling. Det var inte riktigt rätt enl vårt träningsprogram att göra så och jag ska försöka följa det lite bättre i fortsättningen. Men det känns gött att för andra gången klarat en så lång runda! Wohoo!
.PNG)
Plötsligt händer det!
(Onsdag)
Jag satte mig vid skrivbordet, plockade fram alla papper till företagsekonomi-tentan, tittade ut genom fönstret och såg hur regnet öste ner.
Och just då tyckte jag att det skulle vara en strålande ide att sticka ut på en runda istället. Klädde på mig och hunden och gick ut. Kom ungefär 10 meter, Evert VÄGRADE att gå ett endaste steg längre i det vädret. Jag fick gå in, lämna hunden och sticka ut igen, själv.
Ville inte springa den snabba 5 km för jag kände mig inte i form att prestera så bra. Så jag satsade på den längre rundan istället, som kom att sluta i MILEN! Japp, ni läste rätt. Hade ju som mål för mig själv att fixa milen i januari månad, vilket jag inte trodde själv på. haha.
Bestämde mig för att gå ut långsamt så jag skulle orka, och vid 5 km dansade jag fram, bokstavligen, lyssnade på radio och hoppade i kapp med musiken utan någon ansträgning så det var ju bara att köra på.
Nästa bit blev inte lika lätt. Batteriet höll på att dö i telefonen dvs. tänk om jag inte kunde mäta klart hur långt jag sprang?! fick stänga av musik&radio = sjuuukt tråkigt att bara höra på sitt eget flåsande, och fick varje km att kännas så mycket längre + Det kom en jävulsk håll vi km åtta som fick mig att springa som en ihopkrupen tant. När kilometer 9 kom, sprang jag med de sista krafterna i full fart fram till 10.00 km, och när jag äntligen fick stanna kände jag hur mina ben blev till gele och helt skakiga.
Men, HERREGUD vad skönt och framförallt STOLT jag är. Äntligen, så kom min Milen! Tiden? Eh, inte alls så bra. MEN jag sprang hela redan. Nu ska jag återgå till programmet, på söndag blir det snabbaste 5 km och på fredag blir det bonus passet. Bävar redan för knäböj och utfalls övningar, Hej träningsvärk de lux!
Jag satte mig vid skrivbordet, plockade fram alla papper till företagsekonomi-tentan, tittade ut genom fönstret och såg hur regnet öste ner.
Och just då tyckte jag att det skulle vara en strålande ide att sticka ut på en runda istället. Klädde på mig och hunden och gick ut. Kom ungefär 10 meter, Evert VÄGRADE att gå ett endaste steg längre i det vädret. Jag fick gå in, lämna hunden och sticka ut igen, själv.
Ville inte springa den snabba 5 km för jag kände mig inte i form att prestera så bra. Så jag satsade på den längre rundan istället, som kom att sluta i MILEN! Japp, ni läste rätt. Hade ju som mål för mig själv att fixa milen i januari månad, vilket jag inte trodde själv på. haha.
Bestämde mig för att gå ut långsamt så jag skulle orka, och vid 5 km dansade jag fram, bokstavligen, lyssnade på radio och hoppade i kapp med musiken utan någon ansträgning så det var ju bara att köra på.
Nästa bit blev inte lika lätt. Batteriet höll på att dö i telefonen dvs. tänk om jag inte kunde mäta klart hur långt jag sprang?! fick stänga av musik&radio = sjuuukt tråkigt att bara höra på sitt eget flåsande, och fick varje km att kännas så mycket längre + Det kom en jävulsk håll vi km åtta som fick mig att springa som en ihopkrupen tant. När kilometer 9 kom, sprang jag med de sista krafterna i full fart fram till 10.00 km, och när jag äntligen fick stanna kände jag hur mina ben blev till gele och helt skakiga.
Men, HERREGUD vad skönt och framförallt STOLT jag är. Äntligen, så kom min Milen! Tiden? Eh, inte alls så bra. MEN jag sprang hela redan. Nu ska jag återgå till programmet, på söndag blir det snabbaste 5 km och på fredag blir det bonus passet. Bävar redan för knäböj och utfalls övningar, Hej träningsvärk de lux!
måndag 7 januari 2013
Vecka ... -10 !
Ny kör vi igen med ordentliga pass! Detta fick jag från vår PT:
Pass 1: testlopp på 5km. Värm uppminst 5 min och jogga ned minst 5min.
Pass 2: 5-7 km i behagligt tempo. Om ni inte känner er slitna så försök köra 7 km.
Bonus:
30 sek planka - 30 sek vila * 5
utfallssteg 10 på varje ben * 5
knäböj 15 * 5
Lycka till!
Pass 1: testlopp på 5km. Värm uppminst 5 min och jogga ned minst 5min.
Pass 2: 5-7 km i behagligt tempo. Om ni inte känner er slitna så försök köra 7 km.
Bonus:
30 sek planka - 30 sek vila * 5
utfallssteg 10 på varje ben * 5
knäböj 15 * 5
Lycka till!
söndag 6 januari 2013
hej hej
Ville bara säga att denna veckan har jag jobbat en del,
men allt som allt så har jag sprungit en snabbare 5 km runda, iallafall.
Två pass kommande veckan!
men allt som allt så har jag sprungit en snabbare 5 km runda, iallafall.
Två pass kommande veckan!
Nytt år nya tag!
Tallyhooo allihopa! Nu köööör viiii!
Alltså. Jag fick ett mail från runkeeper-appen innan idag, efter årets första runda. Där stod:
"We noticed you haven't tracked any activities with RunKeeper lately. Mix up your training program with a new route! Select from routes in your area created by other RunKeeper users, or map out your own!"
Alltså, runkeeper, det ska väl du ta å skita i? Jag springer väl när jag vill? Var jag vill? Jag hade ju dessutom PRECIS SPRUNGIT! Dessutom en ganska ny runda?!
Ja, jag sprang alltså första rundan på typ tre veckor (?!) idag. Juluppehåll kan vi kalla det. Eller is- och förkylningsuppehåll. Kvittar lika. Sprungit har jag inte iallafall. Och jösses så tungt det var att komma igång. Så okdå runkeeper, du ville vara snäll och få igång mig. Lite fel tidpunkt bara, kunde ha mailat igår istället?
Främsta anledningen till jobbigheten var nog den ganska nya rundan, för jag tippar att den iallafall 60% av vägen lutar uppåt. Jag fattar inte varför jag springer där, det är ju asjobbigt att springa i uppförsbacke? Fast jag tänker nog att det kan ge resultat längre fram. Tiden var inte direkt den allra bästa men för att vara första efter förkylning så är jag nöjd.
Det bästa var att jag fick premiära en ny tröja och reflexväst. Härligt. Plus att jag blev alldeles glad och hade ro i själen när jag kom hem. Löpning alltså.
Nu ser jag fram emot ett år av träning. Ordentlig sådan. Hurra vad starka vi ska vara i oktober, eller hur?!
.PNG)
Alltså. Jag fick ett mail från runkeeper-appen innan idag, efter årets första runda. Där stod:
"We noticed you haven't tracked any activities with RunKeeper lately. Mix up your training program with a new route! Select from routes in your area created by other RunKeeper users, or map out your own!"
Alltså, runkeeper, det ska väl du ta å skita i? Jag springer väl när jag vill? Var jag vill? Jag hade ju dessutom PRECIS SPRUNGIT! Dessutom en ganska ny runda?!
Ja, jag sprang alltså första rundan på typ tre veckor (?!) idag. Juluppehåll kan vi kalla det. Eller is- och förkylningsuppehåll. Kvittar lika. Sprungit har jag inte iallafall. Och jösses så tungt det var att komma igång. Så okdå runkeeper, du ville vara snäll och få igång mig. Lite fel tidpunkt bara, kunde ha mailat igår istället?
Främsta anledningen till jobbigheten var nog den ganska nya rundan, för jag tippar att den iallafall 60% av vägen lutar uppåt. Jag fattar inte varför jag springer där, det är ju asjobbigt att springa i uppförsbacke? Fast jag tänker nog att det kan ge resultat längre fram. Tiden var inte direkt den allra bästa men för att vara första efter förkylning så är jag nöjd.
Det bästa var att jag fick premiära en ny tröja och reflexväst. Härligt. Plus att jag blev alldeles glad och hade ro i själen när jag kom hem. Löpning alltså.
Nu ser jag fram emot ett år av träning. Ordentlig sådan. Hurra vad starka vi ska vara i oktober, eller hur?!
torsdag 3 januari 2013
10 månader kvar!
Alltså, kan det verkligen stämma? BARA 10 månader kvar. Känns som december månad bara försvann och nu är det en månad mindre. Börjar känna lite panik. Eller? 10 månader är kanske hur lång tid som helst ? Det är det väl? va, va, VA?
Nya skor och korta rundor.
Bloggandet har hamnat lågt ner på prioriteringslistan de senaste veckorna, efter sådant som julfirande, nyårsfirande samt omhändertagande av sjuka och trötta barn. Själva löpningen har däremot hunnits med!
I mellandagarna fyndade jag ett par ordentliga löparskor som enligt butikens expertis bör stötta mina fötter på ett bra vis. Jag kunde inte låta bli att prova dem direkt vilket kändes mycket bra. Det onda i fotlederna har släppt men jag kommer ändå att ta det väldigt lugnt så här till en början, med korta pass på bara ett par kilometer åt gången. Jag vill ju helst slippa att få ont igen. För att inte tappa allt för mycket kondition så är min målsättning dock att köra tre pass i veckan istället för två under en tid framöver. Så, kortare och oftare.
Den 27/12 sprang jag alltså mitt första pass efter mitt lilla skade-/i väntan på nya skor- uppehåll, och den 30/12 sprang jag igen, båda gångerna "till första lyktstolpen i Gnalöv och hem igen", ca tre km. Idag tittade jag ut ett nytt riktmärke för att få en lite kortare sträcka, eftersom möjligheterna till rundor är ganska små där jag bor. I alla fall vad gäller korta sådana. Märket blev "brevlådan vid sista huset på höger sida innan Viarpsvägen", exakt två kilometer.
Dessa minirundor går ju väldigt snabbt att genomföra och det kan kännas som att det knappt är lönt att byta om, men hellre minisar än inte alls liksom. Och förr eller senare ska lederna förhoppningsvis hålla för lite längre turer.
Det mest spännande under dagens korta men mycket blåsiga tur var när en plötslig och kraftig vindby på riktigt höll på att blåsa ner mig i diket. Som tur var lyckades jag få kontroll på situationen innan det var för sent, hade ju varit döpinigt annars!
I mellandagarna fyndade jag ett par ordentliga löparskor som enligt butikens expertis bör stötta mina fötter på ett bra vis. Jag kunde inte låta bli att prova dem direkt vilket kändes mycket bra. Det onda i fotlederna har släppt men jag kommer ändå att ta det väldigt lugnt så här till en början, med korta pass på bara ett par kilometer åt gången. Jag vill ju helst slippa att få ont igen. För att inte tappa allt för mycket kondition så är min målsättning dock att köra tre pass i veckan istället för två under en tid framöver. Så, kortare och oftare.
Den 27/12 sprang jag alltså mitt första pass efter mitt lilla skade-/i väntan på nya skor- uppehåll, och den 30/12 sprang jag igen, båda gångerna "till första lyktstolpen i Gnalöv och hem igen", ca tre km. Idag tittade jag ut ett nytt riktmärke för att få en lite kortare sträcka, eftersom möjligheterna till rundor är ganska små där jag bor. I alla fall vad gäller korta sådana. Märket blev "brevlådan vid sista huset på höger sida innan Viarpsvägen", exakt två kilometer.
Dessa minirundor går ju väldigt snabbt att genomföra och det kan kännas som att det knappt är lönt att byta om, men hellre minisar än inte alls liksom. Och förr eller senare ska lederna förhoppningsvis hålla för lite längre turer.
Det mest spännande under dagens korta men mycket blåsiga tur var när en plötslig och kraftig vindby på riktigt höll på att blåsa ner mig i diket. Som tur var lyckades jag få kontroll på situationen innan det var för sent, hade ju varit döpinigt annars!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)