*Håller tummarna för att Marika blir gravid istället*

Skrev Erika som första inlägg på denna blogg. Jag blev gravid och födde en liten son den 1 första november. Dagen innan loppet. Mycket väl planerat av mig. ;) Nä men...

Tappade all energi och ork som gravid och fick foglossning som kom och gick. Så jag var glad de dagar jag orkade och kunde gå en runda med hunden.
Imorgon ska jag på efterkoll och håller tummarna att jag får ett ok till att börja springa igen. Men tror det ok:et är i min vildaste fantasi, Tyvärr. Längtar sååå otroligt mycket efter att få springa igen. Kommer bli helt och hållet för mig att börja om från början då min grunkondition är den sämsta som finns. Så tills jag dess fortsätter jag gå mina hundpromenader.

Och så kom det mer snö...

Lördag: Skulle egentligen sprungit mitt intervallpass men det var så förbann-t KALLT!
Söndag: Jobbade
Måndag: Värsta snöstormen på kvällen, så blev en havspromenad med avslutande varm choklad i soffan istället.
Tisdag: Alltså jag var SÅÅÅÅ trött igår och ville bara ZzzZzzZzzzzzzzz...
Onsdag (idag): Fortfarande trött men kunde inte komma på någon mer bra ursäkt så jag tog hunden i koppel och begav mig till Pildammsparken och sprang mitt intervall pass.

10 min uppvärmning, och sen 800*5. 2 minuter gåvila mellan intervallerna. 

Mitt tempo skulle ligga på 5:45/km. Och så avslutande nerjoggning på 5 minuter.

Det gick bra med tanke på förutsättningar, dvs. snön som var så packad på stigarna att det kändes mer som att springa på större kullerstenar och man bara väntade på att få en stukad fot. Men trots det tror jag att jag sprang snabbare än 5:45 på flera av intervallerna.

(Trött Evert, hemkommen från rundan - väder: SOL!! )

Pass nr:2 för denna veckan, för mig, blir en runda på 8 km! Wohoo, ser framemot den, gillar långkörarna. Ska försöka springa med lite bättre tempo också.. Försöka, iallafall.

Och vet att ni saknar höra från Österlen men de andra tjejerna har tyvärr problem med sjuka och vägar som är igensnöade. Så det är inte så lätt bege sig ut på löprundor då. Längtar till snön smälter så man kan ge järnet.

Salt, Snö, Sol

Har tenta-plugg-vecka i företagsekonomi och tyckte det skulle passa med en lunch-löpar-paus, så att hjärnan fick vila samtidigt som den få lite ny energi till eftermiddagspluggandet.

Det blev 7 behagliga km i snön. Det var solsken, kallt, något stelt pga isfläckar samt lite ofrivilliga pauser då jag var tvungen att borsta bort salt från hundens tassar så fort han började hoppa på 3 ben.

Men det var jätte skönt att komma ut. Problemet nu, är att jag är HELT slut och genom mör i kroppen och skulle helst av allt vilja slänga mig i soffan för att sova någon timme. Det svider liksom i ögonen av trötthet. Och kaffet är slut...

......................
Jag vet att det ska komma ett intervallpass som pass nr 2 denna veckan som är baserad efter hur fort man sprang sina snabba 5 km. Det sparar jag till på lördag.

Ps. Jag har SKITMYCKET träningsvärk i låren, fortfarande. Liksom sådär jobbigt att gå i trappan eller sätta sig ner på toa, ont. Tänkte att dagens pass skulle mjuka upp det. Än så länge har det inte hjälpt. ds.

Fem snabba

Skulle egentligen sprungit mitt snabba 5 km pass igår men dagen började med att jag och Martina drog iväg med hundarna till Bokskogen för en trevlig och liten skogsrunda. Trodde vi. Men som vanligt och alltid så lyckades vi gå vilse, dvs vi hittade inte tillbaka till parkering där fina GW (min bils namn, varje bil måste ha ett namn!) stod. Men efter en extra runda, lite gräl och övertrötta hundar hittade vi rätt tillslut, och när jag väl hunnit hem så var det för sent att sticka iväg på en ny runda + att varken jag eller Evert orkade. Se bildbevis till höger.

Men IALLFALL så stack jag ut idag istället. Och med Evert. Trots att jag hade ont i magen från början till slut så fixade jag det på 31:11. Är himla nöjd faktiskt. Och undrar lite så klart, om jag inte haft haft ont i magen hade lyckas komma under 30 då?!?!

Gjorde även förra veckans Bonus Pass efter rundan, för av någon anledning hann jag aldrig göra det. Det var SKITJOBBIGT att köra det direkt efter ett snabbt 5 km pass. Rekommenderas sålunda INTE. Hoppas på att kunna gå imorgon.

Plötsligt händer det!

(Onsdag)

Jag satte mig vid skrivbordet, plockade fram alla papper till företagsekonomi-tentan, tittade ut genom fönstret och såg hur regnet öste ner.
Och just då tyckte jag att det skulle vara en strålande ide att sticka ut på en runda istället. Klädde på mig och hunden och gick ut. Kom ungefär 10 meter, Evert VÄGRADE att gå ett endaste steg längre i det vädret. Jag fick gå in, lämna hunden och sticka ut igen, själv.

Ville inte springa den snabba 5 km för jag kände mig inte i form att prestera så bra. Så jag satsade på den längre rundan istället, som kom att sluta i MILEN! Japp, ni läste rätt. Hade ju som mål för mig själv att fixa milen i januari månad, vilket jag inte trodde själv på. haha.
Bestämde mig för att gå ut långsamt så jag skulle orka, och vid 5 km dansade jag fram, bokstavligen, lyssnade på radio och hoppade i kapp med musiken utan någon ansträgning så det var ju bara att köra på.
Nästa bit blev inte lika lätt. Batteriet höll på att dö i telefonen dvs. tänk om jag inte kunde mäta klart hur långt jag sprang?!  fick stänga av musik&radio = sjuuukt tråkigt att bara höra på sitt eget flåsande, och fick varje km att kännas så mycket längre + Det kom en jävulsk håll vi km åtta som fick mig att springa som en ihopkrupen tant. När kilometer 9 kom, sprang jag med de sista krafterna i full fart fram till 10.00 km, och när jag äntligen fick stanna kände jag hur mina ben blev till gele och helt skakiga.

Men, HERREGUD vad skönt och framförallt STOLT jag är. Äntligen, så kom min Milen! Tiden? Eh, inte alls så bra. MEN jag sprang hela redan. Nu ska jag återgå till programmet, på söndag blir det snabbaste 5 km och på fredag blir det bonus passet. Bävar redan för knäböj och utfalls övningar, Hej träningsvärk de lux!

hej hej

Ville bara säga att denna veckan har jag jobbat en del,
men allt som allt så har jag sprungit en snabbare 5 km runda, iallafall.

Två pass kommande veckan!

"solen sken så jag tog en liten runda igen"

Blå himmel och lysande solsken = var tvungen att ta en runda idag också. 

6 km, kalla och härliga! Nästa runda får bli med intervallpass. Behöver få upp flåset efter jul "pausen". 

Men f-n vad det är gött, skönt och framförallt kul att springa! Vill bara ut igen, men får nog hålla mig till på söndag iallafall, helst måndag. Eller äsch får se hur kroppen känns.  Wiiii! Det är så kul att ha kommit igång igen!

COMEBACK !

Nej, Vad säger ni?! Nu får det vara slut på den här julpausen. Det var ju Jul, mat och så mycket man skulle hinna med, så att löpningen blev lidande. Men nu kör vi igen!

Veckans Pass: Ett comeback-pass. Dvs, det kvittar hur långt du kommer eller hur snabbt det går. Bara du tar dig ut på en runda. Så kommer vår PT med nya pass nästa vecka.

Så det blev en 5 km runda för mig idag. Trodde först jag skulle klara den under 30 minuter men fick hemsk håll sista km så det gick långsamt långsamt. Men men, jag kom ut på en runda iallafall! Känns skönt nu efteråt, i soffan med det sista julgodiset..

Fick så himla bra löpnings relaterade julklappar, löparmössa och löparvantar. Alltså, slippa och ha en kliande ylle mössa när man springer men som ändå värmer. GULD värt. Och vantarna var så mjuka och sköna, och behövdes verkligen idag. Blåste superkallt vid havet. Och inte nog med det så fick jag presentkort i en sportaffär och fyndade redan igår en grym sport-bh och en jätte bra (& fin) långarmad löpartröja.

Har även satt ett mål för mig själv, idag. Milen i Januari månad.

Och så ska jag kolla upp vad det finns för roliga lopp i Vår som man kan ta sig ut på. Synd bara att det ska kosta så mycket. Midnattsloppet, 10 km, i Malmö får det iallafall bli. Kommer vara ca 2 månader innan Österlenmaran så då får man lite mjuk start inför 21 km i mörker.

Tredje advent

Onsdag, 12 December: Pass 1 Det var snö,  det var en av de kallare kvällarna och jag kände mig hemskt seg. Men stack ut ändå på en runda med en överpeppad Evert, som betedde sig som om det roligaste i hela världen var att springa en runda. Bra det, för han peppade mig och det var inte så farligt att springa i snön som jag trodde. Men några snabb intervaller var det inte tal om, men blev ändå en helt ok tempo runda på 5 km.


Söndag, 16 December: Pass 2 
Dagen började med att jag träffade de andra medlemmarna + en Martina för julkalas. Dvs. Vi åt julgodis så det räckte och blev över. Så det fanns inte så mycket mer att göra än att bege sig ut på en runda när man kom hem. Den kändes mycket välbehövlig.

Med plusgrader och att det hade töat hela dagen, så trodde jag att det skulle bli hur smidigt som helst att springa en runda. Jag hade så fel.
Den där snön som var i veckan och som skulle smälta bort idag, hade av någon anledning stannat av och blivit ren is trots plusgrader. Så det gick absolut inte att springa på mitt vanliga spår vid havet. Till och med hunden halkade loss.
OK, tänkte jag, då får vi köra på asfalten, sprang på med en ledsen Evert några meter bakom mig innan jag förstod att han fick ont under tassarna av saltet. Damn.
Så tredje alternativet. Springa på "gräset", som var fullt av fläckar av blötsnö och som ibland inte alls var gräs, utan enorma vattenpölar som jag inte såg för det var mörkt. Och vips, blev man genomblöt i skon för att nästa km hamna i sand så att skorna, jag och hunden blev leriga och sanden fastnade bra.
Och om det började regna sista km? Japp.

MEN det slutade tillslut med 6 km och känslan av "springa är så himla gött och längtar redan efter nästa runda!"

Fick låna en löparmössa idag, och shit vilken skillnad det är att springa med en sådan jämfört med en stickande, kliande, svettig ullsak. Ska lätt investera i en sådan eller önska mig i juklapp. *blink blink*

Tillsist i detta lite för långa inlägg, men det blir så när man har haft lite slutspurt i skolan förra veckan och inte hann med bloggen då, så vill säga att jag försöka ta tag i intervall passen. Kände sådan skillnad när jag började med dem. Att det helt plötsligt blev lite lättare att springa och rundorna blev längre. Nu har jag i de två-tre senaste veckorna hållit mig runt 5-6 kms rundor och jag vill ju ta mig vidare, både mot MILEN och få snabbare tider. Tror det behövs lite mer uppstrukturerad träning. Men det är inte så lätt när den här himla snön kom (OBS jag älskar snön). MEN nu har jag nästan jul-ledigt och då ska det tränas och ätas julmat/julgodis om vartannat. Så då kan det ju inte bli annat än lysande resultat.

Snökaos och klass 2 varning. God Andra advent!

Okej, Jag sparade veckans andra pass till idag. Det var inte så smart. Med snökaos och klass 2 varningar så får jag nog avstå från att bege mig ut. Känns jätte tråkigt. På 2 veckor har jag sprungit 2 gånger. Känns inte alls bra. Vill inte tappa allt som man har kämpat med så för att orka. Om det ska fortsätta såhär under vintern, blir det kanske att skaffa gymkort så man kan springa inomhus på löpband fast det inte ens är i närheten lika kul.

Jag gillar snön som bara den, men det behöver väl inte blåsa och hålla på.
Vill ju kunna springa!

21097,5 m

Hej!

Nu är det så att man, jag har börjat höra från olika håll, hur någon/några, här och där har börjat bli peppade på att börja springa eller testa passen. Och det är PRECIS det som är meningen. Så ropa gärna Hej om det är någon mer där ute som har börjat köra med oss eller börjar bli sugen på att springa. Vi är verkligen inga löpare, började från noll och ska springa halvmara om 11 månader. Så vi kämpar på.

Det gör det så mycket roligare och lättare att bege sig ut, när man vet att det är andra som också trotsar mörkret och kylan, och kämpar i något spår någonstans. Det var därför vi startade denna bloggen från början. Så att jag och Erika kunde peppa varandra. Och som ledde till att Bea blev peppad, och nu kanske även ännu fler..?

Och, det är ok att ha sämre veckor, dagar och pass. Bara att ta sig genom det, för det vänder. Det kommer kännas lättare igen och man kommer orka mer och längre. Ibland har man sämre dagar. Det är ingen tävling att springa snabbast eller längst. Det handlar om känslan, att det är så himla härligt/gött när man orkar springa dom där km eller orkar helt plötsligt en till, och en till, för att tillslut börja tycka tillomed det är, kul! För det är det. Det är så förbannat kul och skönt och man kan känna sig så jäkla nöjd och stolt över sig själv under rundan och efteråt.

Och f-n vad vi kommer vara stolta efter de där 21097,5 m nästa höst! Och shit vad det kommer firas med pizza och öl!

5 km ren skär kyla.

Så jag och Evert bestämde oss för att nu var dags igen. Ta tjuren vid hornen och ignorera kylan och snöslasket och ännu mer, kylan. Klädde på mig vad jag trodde var tillräckligt. Det var inte tillräckligt. Det var KALLT! JÄTTE KALLT! (jätte smart att springa vid havet då också) Och jag trodde var halt, så jag tog det extra försiktigt första km, dvs låååångsamt. Men eftersom det var SÅ KALLT så började jag springa på, bara för att försöka få upp värmen lite. När jag hade 1,5 km kvar så hade jag äntligen fått upp värmen, och sprang på ännu mer på den sista biten och fick sista km tid på 5:40. De tidigare (2-4 km) hade jag legat jämnt runt 6:40, ja ok, förrutom första som låg på 7:50 (jag sa att det var långsamt). Men kändes riktigt bra, så jag valde att avsluta vid 5 km för att kunna ett springa ett 7 km pass senare i veckan om andan faller i.

Och vad Evert tyckte om att springa i kylan och snön? 

- Jo han rusade på, han ville nog också få upp värmen eller så fantiserade han om att komma hem igen till middag för att sen krypa upp i soffan och slumra till resten av kvällen. 

För det är precis vad han gör nu. Lyllo han. Själv ska man plugga till en tenta nu. 

Frivillig ofrivillig vila.

Jo, såhär är det. Jag sprang inte alla mina pass förra veckan. Jag sprang det första på 8 km på tisdagen, sen red jag Onsdagen, sen red jag Torsdagen, och gick promenader med hunden, och efter det var jag slut. Och så kom snön och jag kände mig inte hundra.
Så jag valde att vila och ta nya tag denna veckan. Känner mig riktigt peppad! Brukar oftast springa som bäst när jag har tagit ett mindre frivilligt/ofrivillig längre vila.

Har dock litet dilemma. Vill springa med mina nya skor men vill ju inte blöta/smutsa ner dom i snön. Ska jag springa med mina gamla trots att de känns så mycket sämre på foten för att inte slösa/slita på mina nya. Så svårt så svårt.

Dagen efter.

Dagen efter 8 km ser Evert ut som ovanstående och ungefär så kände jag mig även efter rundan igår. Men Hell Yes! längsta sträckan ever. Tog min gamla skor men blä vad de inte känns bra längre. Fick konstiga känningar lite varstans. 

Men shit vad det var segt att komma ut på rundan igår. Var trött, det var mörkt, soffan var skön och kaffet smakade extra gott. Men efter extra push och en jävligt jobbig Evert som skulle trycka upp olika leksaker i ansiktet på mig (bollar, mjukisdjur, större bollar) så fick det vara nog. Jag snörade på mig skorna (undra när jag ska komma på nytt uttryck..) och begav mig ut. Och denna gången i MYCKET behagligt tempo. Sprang på och det kändes toppen de första 3 km och jag började fantisera om hur jag skulle kunna springa 2,1 där och då men nja.... känslan höll sig inte direkt kvar. Vid 4 km kändes det helt plötsligt tungt, hållen dök  och vänster tån började knäckas konstigt och då hade halva rundan kvar. Så ja det kändes segt men sprang på ändå och kom förbi 1 km till och närmade mig de sista 3 km som sedan kändes lätta igen och hunden var glad (slängde hundmat runtomkring mig) och hamnade tillslut på 8 km. Yay! Men shit vad trött jag efteråt, både i benen och huvudet. Orkade precis att äta och sen hasa mig ner i sängen och idag känns det fortfarande i benen. Men härligt var det!

Läste förresten en artikel i Runners World, vad man skulle tänka på när man sprang vinter tid för att springa säkert. 

1. Göra sig synlig med t.ex. reflexer och lampa 

2. Planera rundan så man ej springer på folktomma ställen som man vanligtvis inte skulle ens gå promenad eller springa med en kompis. 

3. Ha ID kort och berätta för någon vart man springer

4. Håll öronen öppna dvs så man hör ifall någon tänker hoppa på en.

- Jag sprang utan reflexer eller lampa. 

- Sprang en runda jag ej hade sprungit tidigare och hamnade på något halvskumt industri område innan jag kom till en tom strandpromenad. 

- Samt lyssnade på hög ljud i hörlurarna. 

MEN jag hade en kompis med mig, Evert! fast visserligen hade han säkert bara blivit glad om det dök upp en främling och velat hälsa och leka med hen. 

Så jaaaa Mamma, jag ska skaffa reflex, snart. :)

Lördag morgon.

7:45 - Vaknade 45 minuter innan klockan skulle ringa (eller iphonen skulle burrra) med huvudvärk som inte hade släppt under hela natten. Hade två val. 

1, Att ta en värktablett, somna om och vakna troligtvis ännu tröttare 45 minuter senare eller 

2, Ta en värktablett och snöra på skorna. 

-Oh yes, jag gjorde det sistnämnda! 

Hade ännu inte bestämt mig för vilket av veckans pass jag skulle ta när jag begav mig ut. Var lite rädd för att misslyckas med pass 1 igen och ville ta mig genom en skön och bra runda. 

Men började springa i god tempo och när jag kom till 2,5 km så vilade jag för att sen köra på i snabbare tempo. Och det gick! Kanske sprang lite för snabbt igen för jag blev dödens trött men kändes otroligt skönt när jag väl kom hem igen och med en stycket huvudvärk mindre. Bästa medicinen. Så skam den som ger sig! ...eller något. 

Är himla sugen på en lång runda i behagligt tempo nästa vecka. Håller tummarna att det kommer bli ett pass, och gärna i bokskogen eller kanske hellre Bulltofta förresten (är plattare där).

Och STORT grattis till Erika som fixade Milen! Fantastiskt jobbat, hoppas jag också kommer dit snart! Man blir verkligen peppad av att ha en springkompanjon, även om det är X antal mil mellan oss och vi inte springer ihop. Men bara att veta att det finns någon mer som kör samma pass en mörk och regnig dag får en själv att snöra på skorna och bege sig ut, vilket man annars inte hade tagit sig för. Så applåder till oss för att vi är så grymma och snart kan "fira" -  en månad mindre kvar tills vårt mål.

Zzzzzzz

Idag tänkte jag hinna köra veckans pass 1 innan det var dags för skola och föreläsning. Fick dock inte med mig löparkompisen Evert, han valde att stanna kvar i soffan, under filten och tog en sovmorgon. Lika bra det för rundan gick piss dåligt. 

Skrev ju sist, hur skönt och lätt det kändes att springa/jogga en 7 km runda. Det fick jag äta upp idag alltså. Började med behagligt tempo i 2,5 km och skulle sedan enligt passet vila 2 minuter och sen springa i lite snabbare tempo. Sprang några meter och sen bara Bläääääää, hade ingen energi till att springa snabbare så jag gav upp och skruttade på tills jag sprungit 4 km. När jag var klar insåg jag att det började bli himla bråttom till att hinna hem och fixa mig klar till skolan så jag fick jogga på 1 km till för att skynda mig hem. Så det blev sammanlagt 5 km..

Antar att detta får räknas som Pass 2 istället och ska försöka mig på Pass 1 igen, senare i veckan.

Ps. Och Ja jag vet, ni undrar vad som har hänt med Erikas Pass 2 från förra veckan. Hon har inte hoppat av. Hon sprang i söndags och i regn. Och förhoppningsvis kommer det några ord från henne också. Ds.

Pass 2:2

Veckans andra pass kändes segt att komma iväg till. Skulle egentligen sprungit igår men hann inte och idag var jag sååå seg, men fick ett sms av Erika att hon stack iväg på sina runda i regn så det var liksom inget annat att göra än att dra på sig de nya skorna och mina uber snygga löparbyxor. Tyvärr syns de inte så bra på bilden. Men iallafall, så stack jag och löparkompisen Evert ut på en runda (rättelse från tidigare inlägg - EVERT ÄR 5 ÅR, ej 6 år). 

Passet skulle vara en behaglig runda på 4-7 km. De första 2 km kändes sega och verkade aldrig ta slut men så kom jag upp till 5 km och bara körde på till 7 km, i behagligt tempo. Hade nog kunnat springa någon km till men man ska ju göra vad PT säger. Fick dock lite skäll när jag kom hem och berättade att mina fötter hade ömmat lite, antar att fötterna inte var vana med de nya skorna, men det försvann ju de sista km. 

Något som känns helt fantastiskt är att för någon månad sen så hade jag 5 km som en lugn och skön runda att springa och nu bara tar jag en 7 km runda istället, utan att dö och bara tycka det är trevligt. I love it! 7 km var för mig en milstolpe och trodde aldrig jag skulle ta mig förbi, detta är ändå bara tredje gången jag springer eh joggar den distansen. Men hepphepp! Börjar bli sugen på Milen, undra när den kommer dyka upp bland passen.

Och en tredje sak. Ett litet tips. Om man har en seg löparkompis så ta med mat och släng i spåret. Fungerar mycket bra på en alltid hungrig Jack Russel. Lite tveksam till hur det fungerar på 2-benta löparkompisar. Återkom gärna med resultat om ni testar.

(Och jag orkar INTE hitta hur man vänder på bilden, är sååå trött efter dagens runda.)

Fula skor

Jag har hittat nya skor. Enligt folk ska det vara riktigt bra löparmärke, saucony. Jag vet inte men hemskt dyra var de iallafall, och fula. Men kändes himla bra på foten när jag testade och fick dom ordentligt utprovade i affären efter mina behov, har något pgrej på steget så att jag trampar inåt. Och så skulle de hjälpa en att trampa längre fram på foten istället för att landa på hälen. Vet dock inte vad det kommer göra i skillnad. Men så var det iallafall. DOCK tror jag att jag råkade köpa en halv storlek för stor så jag kunde inte testa dom under veckans första pass men ska hinna byta ut dom till andra passet som jag sparar till helgen och kanske lite skog.

Springkompisen Evert

Vi gjorde det! Det trodde jag f-n inte en timme innan vi stack ut, då vi båda låg i soffan, jag med kaffe, godis och serie och han, under filten. Han är då dagens spring kompanjon, Evert! dvs. min ADHD-iga jack russel på 6 år, eller han är 5, kanske? 

Vi gav oss ut på veckans första pass. Pass 1 - 5 km med 1 minuters intervaller en gång per km. Det gick mycket bra trots att det blev lite struligt med den där minuten. För nuförtiden är det beck-mörkt klockan sju. Så jag var tvungen att försöka tajma in minuten där det fanns ljus, & sen försöka hålla koll på den där minuten... var inte jätte lätt. Eftersom jag hade lånat PTs löparklocka och klickade runt på de olika knapparna som bara den utan att hitta rätt. Så att jag t.ex. startade om minuten, satte in olika varv, stoppade tiden och andra saker tills jag lyckades med att bara trycka på ljusknappen och då hade jag oftast sprungit för länge. Plus att jag inte kunde se vilket tempo jag hade på 1 minuten men jag och Evert pinnande på bra tyckte jag. Summan av kardemumman blev 5 km på 30 minuter och snitt hastighet på 06:08. Nu efteråt kan jag se att mina 1-minutare låg på runt 05:00 och den sista var till och med nere på 4:30. Yay, heja mig. Det går framåt. 

(OBS. Hunden i texten skall ej springa halvmaran.)

Fredagkväll

Försökte testa ut ett par nya löparskor idag, gick sådär. Hittade kanske några men vill nog testa mer, vill ju helst ha ett par snygga (men jaaaa viktigast är att de är bra för foten). Iallafall, så tyckte jag att fredagkvällen var en utmärkt tid att spendera på veckans andra pass. En runda på 4-7 km i skönt behagligt tempo. Min runda blev 7 km och inte så jätte behagligt tempo, ups. Hela rundan tänkte jag, "om jag fixar att springa 7 km idag så är det är ändå BARA 1/3 av vad jag ska springa nästa år, döööör lite alltså" Känns desto bättre nu i soffan efteråt, med kaffe och serie. Önskar jag kunde hitta energi till att orka sticka ut och köpa godis. Håll tummarna.

Men peppen sitter fortfarande i och snälla låt den göra i 12 månader till.