21097,5 m

Hej!

Nu är det så att man, jag har börjat höra från olika håll, hur någon/några, här och där har börjat bli peppade på att börja springa eller testa passen. Och det är PRECIS det som är meningen. Så ropa gärna Hej om det är någon mer där ute som har börjat köra med oss eller börjar bli sugen på att springa. Vi är verkligen inga löpare, började från noll och ska springa halvmara om 11 månader. Så vi kämpar på.

Det gör det så mycket roligare och lättare att bege sig ut, när man vet att det är andra som också trotsar mörkret och kylan, och kämpar i något spår någonstans. Det var därför vi startade denna bloggen från början. Så att jag och Erika kunde peppa varandra. Och som ledde till att Bea blev peppad, och nu kanske även ännu fler..?

Och, det är ok att ha sämre veckor, dagar och pass. Bara att ta sig genom det, för det vänder. Det kommer kännas lättare igen och man kommer orka mer och längre. Ibland har man sämre dagar. Det är ingen tävling att springa snabbast eller längst. Det handlar om känslan, att det är så himla härligt/gött när man orkar springa dom där km eller orkar helt plötsligt en till, och en till, för att tillslut börja tycka tillomed det är, kul! För det är det. Det är så förbannat kul och skönt och man kan känna sig så jäkla nöjd och stolt över sig själv under rundan och efteråt.

Och f-n vad vi kommer vara stolta efter de där 21097,5 m nästa höst! Och shit vad det kommer firas med pizza och öl!