Plötsligt händer det!

(Onsdag)

Jag satte mig vid skrivbordet, plockade fram alla papper till företagsekonomi-tentan, tittade ut genom fönstret och såg hur regnet öste ner.
Och just då tyckte jag att det skulle vara en strålande ide att sticka ut på en runda istället. Klädde på mig och hunden och gick ut. Kom ungefär 10 meter, Evert VÄGRADE att gå ett endaste steg längre i det vädret. Jag fick gå in, lämna hunden och sticka ut igen, själv.

Ville inte springa den snabba 5 km för jag kände mig inte i form att prestera så bra. Så jag satsade på den längre rundan istället, som kom att sluta i MILEN! Japp, ni läste rätt. Hade ju som mål för mig själv att fixa milen i januari månad, vilket jag inte trodde själv på. haha.
Bestämde mig för att gå ut långsamt så jag skulle orka, och vid 5 km dansade jag fram, bokstavligen, lyssnade på radio och hoppade i kapp med musiken utan någon ansträgning så det var ju bara att köra på.
Nästa bit blev inte lika lätt. Batteriet höll på att dö i telefonen dvs. tänk om jag inte kunde mäta klart hur långt jag sprang?!  fick stänga av musik&radio = sjuuukt tråkigt att bara höra på sitt eget flåsande, och fick varje km att kännas så mycket längre + Det kom en jävulsk håll vi km åtta som fick mig att springa som en ihopkrupen tant. När kilometer 9 kom, sprang jag med de sista krafterna i full fart fram till 10.00 km, och när jag äntligen fick stanna kände jag hur mina ben blev till gele och helt skakiga.

Men, HERREGUD vad skönt och framförallt STOLT jag är. Äntligen, så kom min Milen! Tiden? Eh, inte alls så bra. MEN jag sprang hela redan. Nu ska jag återgå till programmet, på söndag blir det snabbaste 5 km och på fredag blir det bonus passet. Bävar redan för knäböj och utfalls övningar, Hej träningsvärk de lux!