Vecka 6

Försenade Veckans Pass!

Vi kör en repris från förra veckan pass! Samma distanser och upplägg. Skulle ni hitta barmark att springa på så kör gärna lite fartlek. Spring snabbt under kortare perioder 30-180 sekunder några gånger under varje runda. Lycka till! Spring så det tinar!

/PT

vackert och jävligt

Jag tog en promenad häromdagen. Något annat är just nu inte möjligt, bra skor eller ej. Såhär såg det ut på landsvägen där jag brukar springa:

Och såhär såg det ut på den lilla åkerstigsrundan som jag tar ibland:

Jag antar att landsvägen kommer att se bättre ut efter hand, men lillstigen kommer inte att vara framkomlig förrän snön smälter...

Och på tal om snön: lika vacker som den kan vara, lika jävlig är den ibland. Ta det säkra för det osäkra och var riktigt rädda om er där ute i trafiken!

En bom

Klockan är 21.40 denna söndagskväll i december. Det är andra advent och ute råder snöstorm, iallafall enligt nyhetsmedierna. Visst att det snöar och blåser lite, men alla vi som satt insnöade över julen -10 kan nog tycka att lite mer ska det till innan Österlen är avskärmat mot resten av landet. Det kan visserligen vara värre för stackarna ute på åkrarna. Här i Hammenhög är det iallafall mys på hög nivå.

Men. Det blev bara en tur denna vecka. Jag sprang förra söndagen och då var det så halt att jag blev skraj. Sen har jag jobbat sena kvällar alla dagar i veckan, men i fredags slutade jag vid fem så då tog jag en runda i nollgradigt väder. Dvs, ohalt men ändå så kallt att fötterna kändes som två isklumpar de första två kilometerna. Men rundan var skön och jag tror att femdagarspausen gjorde att jag var extra pigg. Det blev en snabb och härlig tur till St Herrestad och tillbaka.

Jag tror att det kan bli denna typen av ofrivilliga uppehåll pga vädret lite då och då nu över vintern, men tänk som vi ska njuta av löperiet under aprilhimlen till koltrastens sång. Längtar.

ligga lågt

Ja, nä, det har inte varit full fart denna veckan precis. Och för min del har det inte i första hand handlat om vädret, även om isiga vägar och snålblåst inte är helt optimalt att löpträna i.

Nä, huvudanledningen till att jag inte har sprungit ett enda pass denna veckan är att jag har haft problem med fötterna. Efter senaste passet fick jag ont på utsidan av båda fotlederna. Det kändes riktigt illa de första dagarna och det var inte alls roligt. Det tog nästan en hel vecka att bli symptomfri, men nu har det tack och lov släppt helt.

Dock är jag lite skraj för att ge mig ut igen och känner lite att jag nog inte bör springa en meter till innan jag har skaffat mig ordentliga löparskor som stöttar foten på ett korrekt vis. Hittills har jag sprungit med ett par allroundskor som för all del har fungerat ok i början, men när man kommer upp i lite längre distanser och lite mer frekventa pass så räcker det inte.

Så mitt nästa mål nu är att skaffa mig ett par bra skor!

Under tiden jobbar jag med uthållighet och styrketräning på annat vis, exempelvis dubbel bärselning av trötta och kinkiga barn...

/Bea

Snökaos och klass 2 varning. God Andra advent!

Okej, Jag sparade veckans andra pass till idag. Det var inte så smart. Med snökaos och klass 2 varningar så får jag nog avstå från att bege mig ut. Känns jätte tråkigt. På 2 veckor har jag sprungit 2 gånger. Känns inte alls bra. Vill inte tappa allt som man har kämpat med så för att orka. Om det ska fortsätta såhär under vintern, blir det kanske att skaffa gymkort så man kan springa inomhus på löpband fast det inte ens är i närheten lika kul.

Jag gillar snön som bara den, men det behöver väl inte blåsa och hålla på.
Vill ju kunna springa!

21097,5 m

Hej!

Nu är det så att man, jag har börjat höra från olika håll, hur någon/några, här och där har börjat bli peppade på att börja springa eller testa passen. Och det är PRECIS det som är meningen. Så ropa gärna Hej om det är någon mer där ute som har börjat köra med oss eller börjar bli sugen på att springa. Vi är verkligen inga löpare, började från noll och ska springa halvmara om 11 månader. Så vi kämpar på.

Det gör det så mycket roligare och lättare att bege sig ut, när man vet att det är andra som också trotsar mörkret och kylan, och kämpar i något spår någonstans. Det var därför vi startade denna bloggen från början. Så att jag och Erika kunde peppa varandra. Och som ledde till att Bea blev peppad, och nu kanske även ännu fler..?

Och, det är ok att ha sämre veckor, dagar och pass. Bara att ta sig genom det, för det vänder. Det kommer kännas lättare igen och man kommer orka mer och längre. Ibland har man sämre dagar. Det är ingen tävling att springa snabbast eller längst. Det handlar om känslan, att det är så himla härligt/gött när man orkar springa dom där km eller orkar helt plötsligt en till, och en till, för att tillslut börja tycka tillomed det är, kul! För det är det. Det är så förbannat kul och skönt och man kan känna sig så jäkla nöjd och stolt över sig själv under rundan och efteråt.

Och f-n vad vi kommer vara stolta efter de där 21097,5 m nästa höst! Och shit vad det kommer firas med pizza och öl!

5 km ren skär kyla.

Så jag och Evert bestämde oss för att nu var dags igen. Ta tjuren vid hornen och ignorera kylan och snöslasket och ännu mer, kylan. Klädde på mig vad jag trodde var tillräckligt. Det var inte tillräckligt. Det var KALLT! JÄTTE KALLT! (jätte smart att springa vid havet då också) Och jag trodde var halt, så jag tog det extra försiktigt första km, dvs låååångsamt. Men eftersom det var SÅ KALLT så började jag springa på, bara för att försöka få upp värmen lite. När jag hade 1,5 km kvar så hade jag äntligen fått upp värmen, och sprang på ännu mer på den sista biten och fick sista km tid på 5:40. De tidigare (2-4 km) hade jag legat jämnt runt 6:40, ja ok, förrutom första som låg på 7:50 (jag sa att det var långsamt). Men kändes riktigt bra, så jag valde att avsluta vid 5 km för att kunna ett springa ett 7 km pass senare i veckan om andan faller i.

Och vad Evert tyckte om att springa i kylan och snön? 

- Jo han rusade på, han ville nog också få upp värmen eller så fantiserade han om att komma hem igen till middag för att sen krypa upp i soffan och slumra till resten av kvällen. 

För det är precis vad han gör nu. Lyllo han. Själv ska man plugga till en tenta nu. 

Frivillig ofrivillig vila.

Jo, såhär är det. Jag sprang inte alla mina pass förra veckan. Jag sprang det första på 8 km på tisdagen, sen red jag Onsdagen, sen red jag Torsdagen, och gick promenader med hunden, och efter det var jag slut. Och så kom snön och jag kände mig inte hundra.
Så jag valde att vila och ta nya tag denna veckan. Känner mig riktigt peppad! Brukar oftast springa som bäst när jag har tagit ett mindre frivilligt/ofrivillig längre vila.

Har dock litet dilemma. Vill springa med mina nya skor men vill ju inte blöta/smutsa ner dom i snön. Ska jag springa med mina gamla trots att de känns så mycket sämre på foten för att inte slösa/slita på mina nya. Så svårt så svårt.

11 MÅNADER KVAR !

För att fira att det har tickat ner till 11 månader, så kom snön! Vit, kall, fin, ljus och framförallt HAL. Någon där upp tyckte det gick lite väl bra för oss den första månaden och kände att det skulle vara kul med lite utmaning. Sagt och gjort.

Vecka 5:

Så denna veckans pass skippade PT det första intervallpasset och gav oss en lite lugnare vecka, istället har vi fått två behagliga pass att springa. Vardera på 3-7 km men vi ska inte överstiga 12 km totalt.

Lycka till, till oss och ni andra som beger er ut på hala spår. Spring försiktigt!

Snöjogg

Igår när jag gick och lade mig började små flingor falla och när jag vaknade var Hammenhög helt täckt av snö. Vi hade sommardäck på bilarna så jag spenderade större delen av dagen på uppfarten där jag bytte till vinterdäck. Klämde mitt pekfinger illa och det har bultat av smärta hela dagen. Vid trekaffet kände jag mig frusen och adventsseg, men hade samtidigt en rastlöshet i kroppen. Jag hade ju faktiskt ett pass kvar på veckans övningar.

Jag övervägde ett tag om det var ok att skippa när det var så snöigt och kallt, men så var det flera på både facebook och instagram som hade varit ute och då kände jag att det inte riktigt fanns någon ursäkt. Snörade på skorna och gav mig ut. Väl ute insåg jag att graderna sjunkit och att vägarna nu var totala isbanor.

Jag oroade mig mindre för mig, halkar man så halkar man, men desto mer för bilarna. Kände mig som en trafikfara. Kommer en bil som måste väja för mig kanske den slirar i diket pga halkan. Nä, det kändes inte helt ok.

Rundan blev 4 km kort och jag märkte när jag kom hem att jag hade spänt mig hela rundan pga snön och isen och var totalt slut i ljumskarna. Tur att jag tog den lilla rundan, alltså.

Nu känns det fantastiskt, att jag faktiskt tog mig ut även en kall och snöig dag. Känner mig en smula oövervinnlig. Gött.