Snö, håll dig borta!

Den där långrundan jag skulle sprungit förra helgen blev aldrig av. DET SNÖADE & TÖADE och var svinhalt! (& jag kanske var lite seg på söndagen.. efter lördagens ölande. Kanske, osäker i den frågan.)

MEN här kommer veckans löparvecka:

Tisdag: Efter en lång dag i köpenhamn och botaniska stack jag ut på en snabbare 5 km med Evert. Det hade töat, och våren kändes nära. Men fy fasiken var halt det fortfarande var, fanns gömda isfläckar under vattenpölarna som fick mig nästan på fall några gånger. Längtar tills det är helt torrt igen.

Fredagens Hjälte! 

Fredag: Var helt nerfrusen efter skolbesök och låg nedbäddad i soffan med filt och te och försökte komma på tusen anledningar att INTE sticka ut. Jag kände mig sjuk? febrig? frös? alldeles för sliten? ont i knät? osv osv. Tog mig i kragen tillslut för det var sista chansen för mig denna veckan att springa (jobbar hela helgen). Körde iväg till Bulltofta för att Evert skulle tycka det var lite roligare att följa med. 1. Körde fel, och tog lite omvägar innan vi tillslut kom fram. 2. Väl framme hade det börjat regna och inte så lite heller. 3. Evert var mycket tveksam och ville först inte hoppa ur bilen. 4. De 6 första km innehöll allt från super-regn till snöfall så att luften och marken täcktes vit och evert såg ut som han hade målat sig med vit mascara. Mycket rolig syn. Under dessa kilometrarna så önskade jag och bad en stilla bön om att jag skulle få ont i knä, fot, benhinnor eller vad som helst för att jag skulle få avbryta och åka hem. Kände efter som en tok men men inget gjorde ont (vilket såklart är jätte bra). Slutade iallafall på min ANDRA MIL! Wohoo Grattis till mig! Mycket nöjd. Har ALDRIG varit så opepp på att sticka ut, för då har det slutat att jag inte har begett mig ut. Varenda del av min kropp ville verkligen INTE. Men blabla den som ger sig!


Och HALLÅ vad kul att mina springkamrater har börjat kunna komma ut i spåret igen! Wohoo! Pepp till oss!