Jäklar, JAG GJORDE DET!

Förra året vid den här tidpunkten bodde jag ett tag Oxie och fick då den eminenta ideen att börja springa. Hade ju försökt att springa några gånger innan, då & då men aldrig på riktigt. Mitt mål var att kunna springa HELA tiden en längre tid. Klarade knappt av att springa några minuter i taget utan att kipa efter luft. SÅ dålig var jag, på riktigt! Har världens sämsta grundkondition. 

Hittade mitt runkeeper historik från den tiden och ibland undrar jag vad jag höll på med när jag kollar på tiderna. Jag vet att jag kämpade som en idiot de rundorna för att klara av att springa en helsträcka. Kommer ihåg när jag hade klarat första gången att springa 4 km, shit vad stolt jag var! och shit vad död jag var när jag kom i mål. Och nu när jag ser på tiderna? Sprang jag ens? kröp jag? låg jag i koma? SÅ SAKTA gick det. Och jag som var så stolt att jag hade klarat springa en hel runda. Haha, bra jobbat Marika. 

Men i alla fall så hittade jag ett 5 km pass jag hade klarat av på pricken för ett år sedan, den 6 februari (erikas födelsedag!!) och ville jämföra med mig själv. OBS! Jag sprang alltså på riktigt även om det inte ser ut som det. Haha. 

Skulle egentligen sprungit i Onsdags men har inte känt mig hundra på hela veckan. Idag fick jag tillslut nog och stack ut på en runda ändå, det fick bära eller brista. Det bar! Och så inte så dåligt heller.

Började med det klassiska att vid 2 km hade jag ingen enrgi, kände mig sjukt seg, hade håll, hunden ville kissa, nosa och stannade och hade sig, jahapp tänke jag, där var det kört. Det blir inga under 30 minuter idag heller. jaja, springer väl på tänkte jag. Vid 3,5 km hörde jag hur Runtastic tanten säger att jag har medelhastigheten på 6 minuter/km. Vart HELT förvånad. Trodde inte mina öron och väntade på nästa intervall prat. Med snabb (??) huvudräkning inser jag att om jag håller denna hastigheten så kommer jag kanske klara det... eller? Känner mig väldigt förvirrad för jag kände mig så otroligt seg ju. Men jag börjar springa på mer och vid 4,2 km är jag nere på 27 minuter och får lätt panik, så jag springer på allt vad jag kan och bara ber om att kilometern ska ta sluuuuut någon jävla gång innan jag stupar i marken! Och när jag äntligen nått 5 km så slutar tiden på 29:20 !!!! Alltså hallå! Jag gjorde det!! Kom under 30 minuter. Är så sjukt glad och nöjd och chockad! trodde inte alls jag hade det i mig än! Yay för mig och Evert! 

Rätt så stor skillnad är det på ett år sen tillbaka, och då har det mesta hänt från början av November -12. Höll inte igång mitt springande så jätte bra under våren, försökte ta tag i det igen under sommaren och lunkade på 3-5 km och hade otroligt sköna och trivsamma rundor. Vilket fick mig att verkligen tycka springa är härligt, skönt, roligt! Hade INGEN tanke att ens försöka mig på att klara en 1 Mil. Av vilken anledning då? Verkade bara extremt jobbigt. MEN sen kom den där dagen när vi skulle se Ron & Jakob springa sin första halvmaraton, och det var så SJUKT KUL att heja på, och ölen & stämningen efteråt var så himla trevlig! SÅ jag nykter förare och erika med någon öl i magen peppade till att börja springa. Och det är efter det jag känner att jag har utvecklats och det händer massa! Man blir snabbare och orkar mer. Sjukt Kul! Tack PT! <3

(FÖRLÅT FÖR, FÖR LÅNGT BLOGGINLÄGG)