Bea: 6 km, 5 km

I fredags kväll när middagen var äten, kaffet drucket och jag som bäst höll på att lägga barnen droppade den ena löp-rapporten efter den andra in. Först var det Marika som hade varit ute och sprungit, sedan bonuslöparen Erik och tillslut även Erika. Alla utom jag. Spontan känsla: uääää!

Klockan var åtta och det var mörkt och kallt. Men: jag tog mig i kragen och tänkte att varför inte? På med kläderna och väl ute kände jag att det faktiskt inte var SÅ himla kallt, säkert i alla fall +3! Dessutom var det vindstilla! Så i slutändan fick jag mig en mycket härlig runda på 6 kilometer där på kvällskvisten.

Men veckans löperi var ju inte slut med det, jag hade ytterligare fem kilometer att avverka. Så i söndags efter en härlig vinterutflykt vid Ravlunda skjutfält drog jag på mig löparkläderna igen. Hasse (min sambo) fick tampas med två trötta barn plus matlagningen medan jag stack ut. Jag vet inte om det stressade mig undermedvetet eller om jag bara hade lite extra energi, för jag sprang snabbare än jag hittills har gjort.

När jag gav mig av var jag sugen på att se om jag hade det i mig redan - att springa 5 km under 30 min - men trodde inte riktigt att jag skulle orka. Jag bestämde mig för att börja i rätt tempo, så fick det hålla så länge det gick. Men tiden och kilometrarna passerade och jag fick rapporter från Runkeeper som hela tiden visade att jag låg precis rätt för att lyckas med mitt mål. När sista rapporten kom vid 25 minuter så var det bara att bita i, jag sprang på och lyckades precis!

5,01 km på 29m 40s.

Dessutom: fortfarande inga som helst känningar i lederna. Skönt.

Nu har det dock kommit mer snö och minusgraderna är ett faktum. Och idag blåser det rejält ute. Hoppas det stillar sig och att det blir mer inbjudande löparväder framåt veckan. Det ÄR så trist med hala snöiga vägar och iskalla minusvindar.