Igår, när plusgraderna äntligen var ett faktum och vägarna låg snöfria, kände jag mig redo för ett nytt löppass. Efter en seg start på året med kallt väder, otillräckliga kläder, snöiga vägar och sjuka småbarn som inte sover om nätterna så föll plötsligt allt på plats och jag snörde på mig skorna (de nya fina sköna).
Jag har dock inte varit totalt stillasittande denna månaden, bara nästan... En snabb koll i Runkeeper visar att detta blev det femte löppasset under månaden, och det andra på fem kilometer. Jag började ju lugnt och försiktigt efter mina ledproblem, med några korta pass, men då jag inte har fått några som helst känningar i lederna efter skobytet så har jag nu provat att öka på distansen lite.
Nå. Gårdagens pass då. Som sagt blev det ca fem kilometer, vilket också var vad jag hade bestämt mig för i förväg. Mitt mål var att hålla en jämn fart hela vägen. Jag ville inte pressa på för mycket så att det skulle kännas jobbigt och tråkigt, men inte heller sega ner mig totalt. Planen föll väl ut och jag hittade en lagom fart som kändes bra, och som jag kunde hålla jämn passet ut, med en liten ökning den sista kilometern. Hela rundan blev i slutändan 5,1 km på 32 min 28 sek.
Viktigast just nu känns för min del att hitta tillbaka till rutinen - att komma ut ett par/tre gånger i veckan. Tid och distans kan spela mindre roll tycker jag, bara jag springer. Och bara jag inte får ont igen. Så: försiktigt men stadigt framåt.
Heja heja! Nu får det bli vår så löpningen blir roligare!
SvaraRadera